Ja då var det hela över. Jag är hemma och hel. Till och med väskan är med hem - jag var övertygad om att den skulle hamna i något annat land. Det gjorde den alltså inte, vilket jag är evigt tacksam över.
Det känns skönt att vara hemma. Det känns tråkigt att lämna vardagen av att vara på resande fot. Jag gillade verkligen denna resa. Jag gillade verkligen, eller gillar fortfarande, människorna jag har mött. Jag gillar platserna jag har besökt. Jag gillar de problem jag har stött på, och jag gillar att inte vara fast på ett ställe. Jag gillar det. Detta var bara förrätten ...
Jag är lite stolt över mig själv. Faktiskt. Det måste man väl få vara. Tack Henrik för en riktigt bra resa!
Jag hoppas att de som slaviskt följt denna följetong har fått betalt för tiden de lagt ner på att läsa. Hoppas att jag lyckats knåpa ihop någonting som fastnat någonstans långt bak i era huvuden, och hoppas att det framförallt var roligt att läsa. Det var kul att ni ville vara med på ett hörn - jag måste ge en eloge till far min som verkar vara den enda som förstått hur kommentarsfunktionen fungerar. Jag har, genom andra forum, på kommentarer förstått att det varit knepigt. Även det kul!
Tack så mycket världen! Vi ses snart igen, jag lovar
fredag 14 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
Ensam ar aldrig ensam
Fantastiskt. Det ar val med det ordet jag an sa lange skulle vilja beskriva denna lilla resa. Jag har bara nagon dag kvar i denna storstad. Hong Kong ar grymt. Jag gillar verkligen denna stad, vilket jag nog har skrivit om alla stader jag har besokt.
Jag fyllde ar igar. Det var trevligt! Och tack alla manniskor som skrev till mig, sms:ade och pa andra satt horde av sig. Det varmer! Verkligen.
Jag har strosat runt mycket har, och det har varit fint vader, ca 18 grader och solsken. Tyvarr ar det lite kallare idag, men jag overlever. Jag hade en diskussion med nagra manniskor i gar om vad den perfekta temperaturen var. Jag kom fram till att det var mellan 15 och 23 grader. De tyckte att det var som vinter. 30 grader skulle tydligen vara alldeles lagom. Det kan jag inte halla med om. Jag har hort att det skall vara ganska varmt hemma nu. Det kanns ju skont. En engelsman beklagade sig over att det idag skulle vara varmare i London an vad det ar har ...
Jag traffade en kille fran Trollhattan igar. Han var en riktig pajas! Verkligen. Jag tycker det skall bli roligt att komma hem. Jag saknar alla fina manniskor som jag har i kring mig dar borta i kalla morka Sverige. Pa lordag skall vi dricka ol. Dyr svensk ol. Jag ser fram emot det. Om man vill dricka ol sa for man garna folja med, for jag flyttar ju till Goteborg pa mandag. Eller tisdag kanske. Jag maste vara dar pa tisdag eftermiddag. Sa det blir nog mandag. Kommer bli grymt!
I morgon ar min sista dag. Jag skall traffa Ben och Kammy. Mina kara Hong Kong-vanner fran Shanghai. Jag vet inte hur manga vackra manniskor jag har mott, och jag kan inte komma ihag alla, men jag maste saga att resa sjalv maste vara det ultimata sattet att ta sig runt pa - just p g a den anledningen att nar man reser sjalv sa ar man aldrig ensam!
Undra om sur-Oscar kanner igen mig nar jag kommer hem. Jag hoppas att den lille rackaren inte glomt bort vem det ar som egentligen bestammer i familjen Melin ... Hehehehe
Kram! Vi ses snart igen.
Jag fyllde ar igar. Det var trevligt! Och tack alla manniskor som skrev till mig, sms:ade och pa andra satt horde av sig. Det varmer! Verkligen.
Jag har strosat runt mycket har, och det har varit fint vader, ca 18 grader och solsken. Tyvarr ar det lite kallare idag, men jag overlever. Jag hade en diskussion med nagra manniskor i gar om vad den perfekta temperaturen var. Jag kom fram till att det var mellan 15 och 23 grader. De tyckte att det var som vinter. 30 grader skulle tydligen vara alldeles lagom. Det kan jag inte halla med om. Jag har hort att det skall vara ganska varmt hemma nu. Det kanns ju skont. En engelsman beklagade sig over att det idag skulle vara varmare i London an vad det ar har ...
Jag traffade en kille fran Trollhattan igar. Han var en riktig pajas! Verkligen. Jag tycker det skall bli roligt att komma hem. Jag saknar alla fina manniskor som jag har i kring mig dar borta i kalla morka Sverige. Pa lordag skall vi dricka ol. Dyr svensk ol. Jag ser fram emot det. Om man vill dricka ol sa for man garna folja med, for jag flyttar ju till Goteborg pa mandag. Eller tisdag kanske. Jag maste vara dar pa tisdag eftermiddag. Sa det blir nog mandag. Kommer bli grymt!
I morgon ar min sista dag. Jag skall traffa Ben och Kammy. Mina kara Hong Kong-vanner fran Shanghai. Jag vet inte hur manga vackra manniskor jag har mott, och jag kan inte komma ihag alla, men jag maste saga att resa sjalv maste vara det ultimata sattet att ta sig runt pa - just p g a den anledningen att nar man reser sjalv sa ar man aldrig ensam!
Undra om sur-Oscar kanner igen mig nar jag kommer hem. Jag hoppas att den lille rackaren inte glomt bort vem det ar som egentligen bestammer i familjen Melin ... Hehehehe
Kram! Vi ses snart igen.
söndag 9 januari 2011
lördag 8 januari 2011
Star Ferry
Jag har klarat mig vidare och befinner mig nu på mitt sista stopp. Hong Kong.
Jag träffade två snälla människor på tåget från Guilin till Guanhzhou. Jag måste ge dem en liten hälsning även fast de inte kommer läsa detta. De skulle också vidare mot Hong Kong och de blev helt plötsligt mina personliga guider! Jag fick följa med till Mormor och dricka te, äta på stadens bästa lokala ställe, titta på moskén och bli bjuden på allt. Sådär bjuden som man blir som gäst. Det var fint!
Annars klarade jag mig igenom passkontrollen och det mesta flöt på smärtfritt!
Jag gillar Hong Kong än så länge. Jag mötte mina kära danska vänner från Guilin. Vi drack kaffe på Victoria Peak och strosade runt med något utav den vackraste utsikt jag sett. Grymt! Jag har hittat en grym indisk restaurang och hittat ett grymt nudelställe.
Igår satt vi och sippade på coctails på 30e våningen med utsikt över hela hamnen. Kändes lite för mycket, men jag måste säga att jag njöt av det. Jo! Det är ganska bra att jag på mitt sista stopp får vänja mig vid de svenska priserna. Det är fortfarande billigare här än hemma, men inte alls lika extremt sjukt billigt som Kina. Jag måste komma in i tänket och lära mig att titta åt andra hållet när jag ska gå över gatan!
Annars vet jag inte. Jag har några dagar här staden och sen var det dags att ta sig hem. Jag har då fyra dagar innan samlingen i sal någonting på universitetet Göteborg drar igång. På dessa fyra dagar vill jag träffa alla nära och kära. Välkomna till Högkvarteret!
Kram
Jag träffade två snälla människor på tåget från Guilin till Guanhzhou. Jag måste ge dem en liten hälsning även fast de inte kommer läsa detta. De skulle också vidare mot Hong Kong och de blev helt plötsligt mina personliga guider! Jag fick följa med till Mormor och dricka te, äta på stadens bästa lokala ställe, titta på moskén och bli bjuden på allt. Sådär bjuden som man blir som gäst. Det var fint!
Annars klarade jag mig igenom passkontrollen och det mesta flöt på smärtfritt!
Jag gillar Hong Kong än så länge. Jag mötte mina kära danska vänner från Guilin. Vi drack kaffe på Victoria Peak och strosade runt med något utav den vackraste utsikt jag sett. Grymt! Jag har hittat en grym indisk restaurang och hittat ett grymt nudelställe.
Igår satt vi och sippade på coctails på 30e våningen med utsikt över hela hamnen. Kändes lite för mycket, men jag måste säga att jag njöt av det. Jo! Det är ganska bra att jag på mitt sista stopp får vänja mig vid de svenska priserna. Det är fortfarande billigare här än hemma, men inte alls lika extremt sjukt billigt som Kina. Jag måste komma in i tänket och lära mig att titta åt andra hållet när jag ska gå över gatan!
Annars vet jag inte. Jag har några dagar här staden och sen var det dags att ta sig hem. Jag har då fyra dagar innan samlingen i sal någonting på universitetet Göteborg drar igång. På dessa fyra dagar vill jag träffa alla nära och kära. Välkomna till Högkvarteret!
Kram
måndag 3 januari 2011
Det dom aldrig nämner
Jag mår så bra mina vänner. Jag sitter och läser en bok nu. Jag har funnit mitt nya boende och är fantastiskt nöjd. Jag ser fram emot att spendera tre nätter här ute på landsbygden.
Inte varje dag man kan gå 20 meter och ha som en målad tavla framför sig. En sådan där stor målad tavla. Ett målat landskap som man inte riktigt tror existerar. Jag tycker om det.
Jag fortsätter stöta in i folk jag tidigare mött. Världen är inte stor för de som reser runt i lilla, nej stora, Kina.
Mina vänner och bekanta. Jag hoppas ni mår bra! Om några dagar är jag i Asiens New York.
-
Vad är det som inte kan repareras, censureras, som inte har någon rättvisa?
Inte varje dag man kan gå 20 meter och ha som en målad tavla framför sig. En sådan där stor målad tavla. Ett målat landskap som man inte riktigt tror existerar. Jag tycker om det.
Jag fortsätter stöta in i folk jag tidigare mött. Världen är inte stor för de som reser runt i lilla, nej stora, Kina.
Mina vänner och bekanta. Jag hoppas ni mår bra! Om några dagar är jag i Asiens New York.
-
Vad är det som inte kan repareras, censureras, som inte har någon rättvisa?
söndag 2 januari 2011
Järnrörsångest
Jag är i Yuangshou nu. Ett turistigt ställe i södra Kina. Jag trodde det skulle vara varmt här, men det har ju visat sig vara ganska kallt. Inte jättekallt, utan bara lite kallt.
På vägen hit, eller till Guilin vilket var stoppet innan denna stad åkte jag taxi. Jag skall berätta vad som hände. Inget jättespeciellt men ändå en liten historia. Jag åkte buss första biten. Den släppte av mig i ena änden av en stad som heter Huangzhou. Mitt tåg gick från andra änden av staden. Vilket i Kina inte är en liten promenad. Utan vi snackar typ 50 kilometer! I rusningstrafik. Dålig idé Henrik.
Jag började med lite buss. Skulle sedan byta till en annan, men blir tillsagd att ta en taxi i stället för det skulle tydligen vara långt bort (vid denna tidpunkt är jag omedveten om att tågstationsfan var så långt bort). Jag tänker okej då. En 20 minuter i taxi kanske. Hoppar in i en med, ja ni läser rätt, två snubbar. Jag tänker sen vad konstigt. Vi åker en bit. Vi stannar. Den ene hoppar ur. Han stänger av motorn. Vi väntar. Han kommer tillbaks. Jag frågar hur lång tid det kommer ta. De svarar 14 minuter. Vem i hela världen kommer på att säga just 14 minuter. Man säger 10, 20, 30 minuter o s v.
Vi åker en bit till och jag får så jävla ont i magen. Det är någonting skumt med dessa två. Jag frågar igen. Nu är det 30 min kvar. Vad fan händer. De skrattar åt mig när jag frågar om de vet var tågstationen är. Tittar på varandra och ringer en jävla massa samtal. Jag tänker jag kommer bli våldtagen och dödad. Faktiskt tänkte jag det.
Och jag hade sett en taxisnubbe i Shanghai vilken försökte spöa en pappa och två barn med ett järnrör. Helt galet! Jag kommer på mig själv där jag sitter i baksätet att jag tittar längs golvet efter järnrör eller andra saker de kan slå mig med.
Jaja. Det hela slutar med att jag, i världens Hollywoodanda, slänger 20kr på kompanjonen i framsätet och slänger mig ut bilen vid ett rödljus. Sen kubbar jag i väg. Träffar en snäll kvinna som fixar en ny taxi, förklarar att taxiresan kommer ta i alla fall 1,5 timmar ... Lite skillnad. Hon förhandlar pris till mig och jag lämnar staden med tanken att alla behöver inte vara järnrörsdödartyper, utan det finns vänliga människor. Oftast. Hjälp. Jag trodde jag skulle dö. Faktiskt. Jättekonstigt. Jag hann i alla fall med tåget. Tack och lov!
Väl i Guilin hittar jag danskar och en italienare. Vi dricker öl på nyårsafton och är de enda på baren som skålar in det nya året ... Konstigt även det.
Vi åkte på en båtresa till Yuangshou. Fantastiskt vackert! Helt galet vackert även det. Verkligen skitfint! Jag förstår inte riktigt hur landskapet formades här - det är galet.
Vi har cyklat utmed floden. På steniga stigar. Genom vatten. Fått cykelkedjor att kärva ihop. Fått sjukt ont i röven. Fått se helt fantastisk natur och två hundar som, ja, gjorde fler hundar. Ätit lunch hos en familj på landet. Eller en restaurang. Eller något liknande. De, mina vänner, beställde en höna. "Pekjuuuuuaaaaa" hördes det innifrån köket och ett bank i bordet. Sen kom hönan in i lite fler bitar.
Jag har blivit förbannad på kärringar med uppklädda apor i koppel. Jag såg en liten kille spöa hönor från bussen. Han hade väl inget vettigare för sig. Sprang runt med en pinne och slog dom. Och marknader. Vad ska man säga. Djur i bur får en helt ny innebörd. Jag måste hela tiden påminna mig om att det inte finns några djurskyddslagar i detta land.
Annars är allt bra och i morgon tar vi vårt pick och pack och far ut till ett litet guesthouse i en by inte långt här i från. Jag tror det kan bli mysigt!
Jag hoppas att det är bra med alla människor där hemma, eller i andra delar utav världen för den delen. Moa är ju i Australien nu. Hon kan hon!
Jag har fortfarande träningsverk i benen efter Huangshan. Och nu i röven efter cykelturen. Jag tror jag skall läsa en bok och dricka ett gäng Tsingtao de närmsta två dagarna. Det låter väl som en bra idé.
Vi hörs snart igen!
På vägen hit, eller till Guilin vilket var stoppet innan denna stad åkte jag taxi. Jag skall berätta vad som hände. Inget jättespeciellt men ändå en liten historia. Jag åkte buss första biten. Den släppte av mig i ena änden av en stad som heter Huangzhou. Mitt tåg gick från andra änden av staden. Vilket i Kina inte är en liten promenad. Utan vi snackar typ 50 kilometer! I rusningstrafik. Dålig idé Henrik.
Jag började med lite buss. Skulle sedan byta till en annan, men blir tillsagd att ta en taxi i stället för det skulle tydligen vara långt bort (vid denna tidpunkt är jag omedveten om att tågstationsfan var så långt bort). Jag tänker okej då. En 20 minuter i taxi kanske. Hoppar in i en med, ja ni läser rätt, två snubbar. Jag tänker sen vad konstigt. Vi åker en bit. Vi stannar. Den ene hoppar ur. Han stänger av motorn. Vi väntar. Han kommer tillbaks. Jag frågar hur lång tid det kommer ta. De svarar 14 minuter. Vem i hela världen kommer på att säga just 14 minuter. Man säger 10, 20, 30 minuter o s v.
Vi åker en bit till och jag får så jävla ont i magen. Det är någonting skumt med dessa två. Jag frågar igen. Nu är det 30 min kvar. Vad fan händer. De skrattar åt mig när jag frågar om de vet var tågstationen är. Tittar på varandra och ringer en jävla massa samtal. Jag tänker jag kommer bli våldtagen och dödad. Faktiskt tänkte jag det.
Och jag hade sett en taxisnubbe i Shanghai vilken försökte spöa en pappa och två barn med ett järnrör. Helt galet! Jag kommer på mig själv där jag sitter i baksätet att jag tittar längs golvet efter järnrör eller andra saker de kan slå mig med.
Jaja. Det hela slutar med att jag, i världens Hollywoodanda, slänger 20kr på kompanjonen i framsätet och slänger mig ut bilen vid ett rödljus. Sen kubbar jag i väg. Träffar en snäll kvinna som fixar en ny taxi, förklarar att taxiresan kommer ta i alla fall 1,5 timmar ... Lite skillnad. Hon förhandlar pris till mig och jag lämnar staden med tanken att alla behöver inte vara järnrörsdödartyper, utan det finns vänliga människor. Oftast. Hjälp. Jag trodde jag skulle dö. Faktiskt. Jättekonstigt. Jag hann i alla fall med tåget. Tack och lov!
Väl i Guilin hittar jag danskar och en italienare. Vi dricker öl på nyårsafton och är de enda på baren som skålar in det nya året ... Konstigt även det.
Vi åkte på en båtresa till Yuangshou. Fantastiskt vackert! Helt galet vackert även det. Verkligen skitfint! Jag förstår inte riktigt hur landskapet formades här - det är galet.
Vi har cyklat utmed floden. På steniga stigar. Genom vatten. Fått cykelkedjor att kärva ihop. Fått sjukt ont i röven. Fått se helt fantastisk natur och två hundar som, ja, gjorde fler hundar. Ätit lunch hos en familj på landet. Eller en restaurang. Eller något liknande. De, mina vänner, beställde en höna. "Pekjuuuuuaaaaa" hördes det innifrån köket och ett bank i bordet. Sen kom hönan in i lite fler bitar.
Jag har blivit förbannad på kärringar med uppklädda apor i koppel. Jag såg en liten kille spöa hönor från bussen. Han hade väl inget vettigare för sig. Sprang runt med en pinne och slog dom. Och marknader. Vad ska man säga. Djur i bur får en helt ny innebörd. Jag måste hela tiden påminna mig om att det inte finns några djurskyddslagar i detta land.
Annars är allt bra och i morgon tar vi vårt pick och pack och far ut till ett litet guesthouse i en by inte långt här i från. Jag tror det kan bli mysigt!
Jag hoppas att det är bra med alla människor där hemma, eller i andra delar utav världen för den delen. Moa är ju i Australien nu. Hon kan hon!
Jag har fortfarande träningsverk i benen efter Huangshan. Och nu i röven efter cykelturen. Jag tror jag skall läsa en bok och dricka ett gäng Tsingtao de närmsta två dagarna. Det låter väl som en bra idé.
Vi hörs snart igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)