Järnrörsångest

Jag är i Yuangshou nu. Ett turistigt ställe i södra Kina. Jag trodde det skulle vara varmt här, men det har ju visat sig vara ganska kallt. Inte jättekallt, utan bara lite kallt.

På vägen hit, eller till Guilin vilket var stoppet innan denna stad åkte jag taxi. Jag skall berätta vad som hände. Inget jättespeciellt men ändå en liten historia. Jag åkte buss första biten. Den släppte av mig i ena änden av en stad som heter Huangzhou. Mitt tåg gick från andra änden av staden. Vilket i Kina inte är en liten promenad. Utan vi snackar typ 50 kilometer! I rusningstrafik. Dålig idé Henrik.

Jag började med lite buss. Skulle sedan byta till en annan, men blir tillsagd att ta en taxi i stället för det skulle tydligen vara långt bort (vid denna tidpunkt är jag omedveten om att tågstationsfan var så långt bort). Jag tänker okej då. En 20 minuter i taxi kanske. Hoppar in i en med, ja ni läser rätt, två snubbar. Jag tänker sen vad konstigt. Vi åker en bit. Vi stannar. Den ene hoppar ur. Han stänger av motorn. Vi väntar. Han kommer tillbaks. Jag frågar hur lång tid det kommer ta. De svarar 14 minuter. Vem i hela världen kommer på att säga just 14 minuter. Man säger 10, 20, 30 minuter o s v.

Vi åker en bit till och jag får så jävla ont i magen. Det är någonting skumt med dessa två. Jag frågar igen. Nu är det 30 min kvar. Vad fan händer. De skrattar åt mig när jag frågar om de vet var tågstationen är. Tittar på varandra och ringer en jävla massa samtal. Jag tänker jag kommer bli våldtagen och dödad. Faktiskt tänkte jag det.

Och jag hade sett en taxisnubbe i Shanghai vilken försökte spöa en pappa och två barn med ett järnrör. Helt galet! Jag kommer på mig själv där jag sitter i baksätet att jag tittar längs golvet efter järnrör eller andra saker de kan slå mig med.

Jaja. Det hela slutar med att jag, i världens Hollywoodanda, slänger 20kr på kompanjonen i framsätet och slänger mig ut bilen vid ett rödljus. Sen kubbar jag i väg. Träffar en snäll kvinna som fixar en ny taxi, förklarar att taxiresan kommer ta i alla fall 1,5 timmar ... Lite skillnad. Hon förhandlar pris till mig och jag lämnar staden med tanken att alla behöver inte vara järnrörsdödartyper, utan det finns vänliga människor. Oftast. Hjälp. Jag trodde jag skulle dö. Faktiskt. Jättekonstigt. Jag hann i alla fall med tåget. Tack och lov!

Väl i Guilin hittar jag danskar och en italienare. Vi dricker öl på nyårsafton och är de enda på baren som skålar in det nya året ... Konstigt även det.

Vi åkte på en båtresa till Yuangshou. Fantastiskt vackert! Helt galet vackert även det. Verkligen skitfint! Jag förstår inte riktigt hur landskapet formades här - det är galet.

Vi har cyklat utmed floden. På steniga stigar. Genom vatten. Fått cykelkedjor att kärva ihop. Fått sjukt ont i röven. Fått se helt fantastisk natur och två hundar som, ja, gjorde fler hundar. Ätit lunch hos en familj på landet. Eller en restaurang. Eller något liknande. De, mina vänner, beställde en höna. "Pekjuuuuuaaaaa" hördes det innifrån köket och ett bank i bordet. Sen kom hönan in i lite fler bitar.

Jag har blivit förbannad på kärringar med uppklädda apor i koppel. Jag såg en liten kille spöa hönor från bussen. Han hade väl inget vettigare för sig. Sprang runt med en pinne och slog dom. Och marknader. Vad ska man säga. Djur i bur får en helt ny innebörd. Jag måste hela tiden påminna mig om att det inte finns några djurskyddslagar i detta land.

Annars är allt bra och i morgon tar vi vårt pick och pack och far ut till ett litet guesthouse i en by inte långt här i från. Jag tror det kan bli mysigt!

Jag hoppas att det är bra med alla människor där hemma, eller i andra delar utav världen för den delen. Moa är ju i Australien nu. Hon kan hon!

Jag har fortfarande träningsverk i benen efter Huangshan. Och nu i röven efter cykelturen. Jag tror jag skall läsa en bok och dricka ett gäng Tsingtao de närmsta två dagarna. Det låter väl som en bra idé.

Vi hörs snart igen!