Hej!
Jag har precis varit uppe i himlen och vant. Jag tog mig upp pa Huangshan - och herre jesus kristus min skapare vad vackert det var! Jag kan inte riktigt beskriva kanslan. Jag kan bara saga att jag aldrig har varit pa ett sa vackert stalle forut. Jag stod dar uppe och tittade sa langt bort jag bara kunde. Det fanns inget slut. Bara bergstopp efter bergstopp. Jag blev forst blast av stolen nar jag kom upp pa berget, tanke att kan det bli vackrare an sahar? Jag forsatte att ga och ja visst kunde det det! Slata klippor blandat med trad och smala gangstigar langs med klippvaggarna. Solsken och klarbla himmel!
For er som gillar filmen Avatar - jag har nu varit i filmen! Ungefar sadan natur. Fortuom de flygande klippblocken dock ... Pa detta stalle var det gravitationsgraftens alla lagar som gallde. Men det var fortfarande fantastiskt! Ja, nu har jag nog skrivit ordet fantastiskt for manga ganger, sa jag gar vidare!
Annars traffade jag en trevlig kineskille pa taget till Huangshan. Han skrev i min bok: "In China you are friend is name: Zhao Wenguang". Himla kul typ! Och pa tal om citat maste jag skriva det Ben fran Hong Kong sa i Shanghai. Vi kom pa nagot konstigt satt in pa huvudstader och jag fragade vilken Sveriges huvudstad var. Han svarade "IKEA?" ... Jag holl pa att vika mig av skratt och sa ocksa de runt i kring. Och pa tal om IKEA. Om nagon inte fattar vad jag menar nar jag sager Sweden, sager jag bara IKEA och de flesta vet vad jag pratar om. Kanns bra att varumarket, eller varuhuset, IKEA faktiskt ar storre an sjavla Sverige. Vilken kille den dar Ingvar!
Jag har aven akt lite buss idag. Ner fran berget. Helt plotsligt pa typ en motorvag, kanske sexfilig. Eller nej vanta nu! Kina har inga filer, i alla fal inte har. Alla aker at de hall de ska, garna extremt fort, och sa hoppas man pa att man hinner fore lastbilen som ar pa vag rakt emot en. Hur som helst. Helt plotsligt stannar busschaufforen och sager att jag skall ga av. Jag tanker vad fan hander nu da. Men jaja. Jag gar av bussen och fattar ingenting. Finner en busshallplats och far en gammal tant att pa nagot satt forsta at vilket hall jag vill at. Hon hjalper mig, och jag kommer efter en liten omvag in i city och (har kommer poangen) orienterar mig rakt till mitt hostel. Perfekt! Jag hoppas att alla dar laste orienterar (eller i alla fall pappa). Jag maste anda tacka dessa orienterargener, eller lokalsinnesgener, for de har hjalp mig en hel del i detta stora land. Och dess stora stader for den delen.
Och i gar kvall nar jag skulle handla hor jag att nagon skriker "STOPP!". Samma visa. Jag tanker vad fan hander nu da. Efter mig ser jag en liten gubbe komma springades. Eller haltandes. Han skriker, ja verkligen skriker, "Are you from the US?" Jag svarar "Oh no, I'm from Sweden (you know IKEA)!" Han tittar fundersamt pa mig nagra sekunder och skriker sedan igen: "AHAAAAA SWEDEN! Welcome to our country! Welcome!" Sedan gar han. Sa himla sot gubbe. Jag marker nar gubben haltar ivag att hela affaren hade stannat upp och alla tittade (vilket alla gor i vanliga fall ocksa) pa mig och den lilla gubben som sakta men sakert tog sig darifran. Jag onskar att jag hade fatt ett kort pa gubben. Ett riktigt orginal!
Och inte nog med att tusen kineser om dagen tar smygfotografier pa mig. Nar jag satt och at kom "local tv" fram och borjade filma mig. Jag tankte nu far det fan vara nog. Jag skulle snacka pa kinesiska, vilket jag i och for sig inte gick med pa. Men vafan kom igen. Jag fick sitta dar med mina pinnar och plocka bland min broccoli. Nu far det vara nog min herre.
Annars ater jag mycket vitlok. Jag har aldrig tidigare atit sa mycket vitlok i hela mitt liv. Allt som jag bestaller, det vill saga, allt som de inte har en hel ko, en hel fisk eller varfor inte en hel skoldpadda i sig fraser det i ett ton med vitlok! Och nu tanker ni kanske fyra klyftor vitlok. Oh nej mina vanner! Jag menar typ en deciliter hackad vitlok!
Nej. Nu ska jag ga och dricka billig kinesisk ol och ata vitlok. Ha det sa bra!
onsdag 29 december 2010
måndag 27 december 2010
Skoattack och lady massage
Nu ar mina dagar i Shanghai over. Jag skall ta mig vidare mot nya platser. Det ar helt sjukt fint vader har idag. Solsken och vindstilla, vilket betyder att jag alltsa lamnar staden nar den kan vara som finast. Jag hade nagra dagar i borjan av min vistelse i staden, men de senaste tva har varit iskalla. Jag antar att de inte var lika kalla som de dagar vilka ni hade dar hemma, men de var fortfarande iskalla.
Jag firade faktiskt lite jul. Med nio personer jag aldrig tidigare i mitt liv hade traffat. Valdigt fantastiskt om man kan saga sa! En god middag, med egen kock ovh en del ol faktiskt. Inte varje dag man firar sin jul i Shanghai. Jag tyckte om det. Verkligen.
Jag har bott valdigt bra har. Massor med manniskor fran olika delar av varlden. Jag gillar Shanghai. Jag gillar dess extremt hoga byggnader och dess tranga gator. Verkligen. Jag hatar att ga pa de storsta turistgatorna och bli erbjuden lady massage och klockor. Jag hatar att folk ar trevliga och pratar med en for att sedan namna deras lilla tea house, eller kanske ett art gallery som man mycket garna far folja med till. Darfor gar jag aldrig pa de gatorna. Tar man gatan bredvid ar det en helt annan sak - grymt!
Jag kom pa att jag har narmare till flyget hem an vad jag har till flyget fran Stockholm till Moskva. Det ar konstigt. Eller, jag ar nog inte riktigt med pa att tiden gar sa fort. Kina ar grymt att resa runt i. Och snart, eller om nagra timmar, skall jag hoppa pa ett tag igen. Jag hoppas att mitt nasta stalle blir lika bra som de jag redan har besokt.
Jag akte har om dagen upp i JinMao Tower. Ett par hundra meter upp i luften. Jag satt dar i den femstjarniga hotellobbyn och drack kaffe och tittade pa utsikten. Shanghai var ocksa da valdigt vackert. Inte under dagens ljusa timmar, men jag satt dar i skymningen och fick se byggnader tandas upp och en annan skyline komma till liv. Annars kandes det mest ratt obekvamt att ga runt bland statyer i guld och golv beklatt med marmor. De fragade om mitt businesscard - jag kunde inte riktigt halla mig for skratt. Jag fick lamna mitt namn och ett telefonnummer. Varfor vet jag inte riktigt. De ville ha feedback pa sin service. Jag hittade pa ett nummer.
Annars maste jag tacka alla manniskor jag mott har. Ja! Det maste jag nog. Tack tack!
Jag blev attackerad av en skoputsare ocksa. Han sprang efter mig och satsade med sin skoputsmedelstub mot mina skor. Han prickade den javeln! Men han ramlade pa kopet! Jag tanke vad fan ar det som hander. Han ville nar han val kommit upp pa fotter putsa bort det, eller putsa in det, jag vet inte, men jag sprang ifran han. Jag tanke att snart far jag fan i hela haret om jag inte skyndar mig harifran. Han gav upp. Jag gick in pa Starbucks och putsade skorna sjalv med hans pasprutade skokram. Fast skorna ar lika smutsiga nu igen. Tyvarr.
Jag har aven lyckats bli forkyld. Jag tror jag fick den utav nagra trevliga svenska tjejer fran Vaggeryd. Jag fick nagra piller av Irlandaren Mike som skulle vara bra mot forkylning ... Jag vet mamma, jag ska inte ta emot piller fran manniskor jag inte kanner. Men denna gangen gjorde jag det. Det gick bra!
Snart skall jag ner mot varmare breddgrader. Det skall bli skont.
Jag snackade lite med Simon igar ocksa - han ar ju grym! Det ar forresten han som lagger ut detta inlagg och som lagger det pa facebook. For i Kina har man blockader mot sadant. Mot allt dar manniskor kan organisera sig och sprida information snabbt. Man marker hur beroende man ar utav sin sociala medier-konsumtion. Snart ar jag i Hong Kong, dar skall internet vara fritt. Tank vad skont att komma tillbaks till sina normala internetvanor ... ehhhhhhhhhhhh. Konstigt.
Horrenini! Vi ses.
Jag firade faktiskt lite jul. Med nio personer jag aldrig tidigare i mitt liv hade traffat. Valdigt fantastiskt om man kan saga sa! En god middag, med egen kock ovh en del ol faktiskt. Inte varje dag man firar sin jul i Shanghai. Jag tyckte om det. Verkligen.
Jag har bott valdigt bra har. Massor med manniskor fran olika delar av varlden. Jag gillar Shanghai. Jag gillar dess extremt hoga byggnader och dess tranga gator. Verkligen. Jag hatar att ga pa de storsta turistgatorna och bli erbjuden lady massage och klockor. Jag hatar att folk ar trevliga och pratar med en for att sedan namna deras lilla tea house, eller kanske ett art gallery som man mycket garna far folja med till. Darfor gar jag aldrig pa de gatorna. Tar man gatan bredvid ar det en helt annan sak - grymt!
Jag kom pa att jag har narmare till flyget hem an vad jag har till flyget fran Stockholm till Moskva. Det ar konstigt. Eller, jag ar nog inte riktigt med pa att tiden gar sa fort. Kina ar grymt att resa runt i. Och snart, eller om nagra timmar, skall jag hoppa pa ett tag igen. Jag hoppas att mitt nasta stalle blir lika bra som de jag redan har besokt.
Jag akte har om dagen upp i JinMao Tower. Ett par hundra meter upp i luften. Jag satt dar i den femstjarniga hotellobbyn och drack kaffe och tittade pa utsikten. Shanghai var ocksa da valdigt vackert. Inte under dagens ljusa timmar, men jag satt dar i skymningen och fick se byggnader tandas upp och en annan skyline komma till liv. Annars kandes det mest ratt obekvamt att ga runt bland statyer i guld och golv beklatt med marmor. De fragade om mitt businesscard - jag kunde inte riktigt halla mig for skratt. Jag fick lamna mitt namn och ett telefonnummer. Varfor vet jag inte riktigt. De ville ha feedback pa sin service. Jag hittade pa ett nummer.
Annars maste jag tacka alla manniskor jag mott har. Ja! Det maste jag nog. Tack tack!
Jag blev attackerad av en skoputsare ocksa. Han sprang efter mig och satsade med sin skoputsmedelstub mot mina skor. Han prickade den javeln! Men han ramlade pa kopet! Jag tanke vad fan ar det som hander. Han ville nar han val kommit upp pa fotter putsa bort det, eller putsa in det, jag vet inte, men jag sprang ifran han. Jag tanke att snart far jag fan i hela haret om jag inte skyndar mig harifran. Han gav upp. Jag gick in pa Starbucks och putsade skorna sjalv med hans pasprutade skokram. Fast skorna ar lika smutsiga nu igen. Tyvarr.
Jag har aven lyckats bli forkyld. Jag tror jag fick den utav nagra trevliga svenska tjejer fran Vaggeryd. Jag fick nagra piller av Irlandaren Mike som skulle vara bra mot forkylning ... Jag vet mamma, jag ska inte ta emot piller fran manniskor jag inte kanner. Men denna gangen gjorde jag det. Det gick bra!
Snart skall jag ner mot varmare breddgrader. Det skall bli skont.
Jag snackade lite med Simon igar ocksa - han ar ju grym! Det ar forresten han som lagger ut detta inlagg och som lagger det pa facebook. For i Kina har man blockader mot sadant. Mot allt dar manniskor kan organisera sig och sprida information snabbt. Man marker hur beroende man ar utav sin sociala medier-konsumtion. Snart ar jag i Hong Kong, dar skall internet vara fritt. Tank vad skont att komma tillbaks till sina normala internetvanor ... ehhhhhhhhhhhh. Konstigt.
Horrenini! Vi ses.
söndag 26 december 2010
torsdag 23 december 2010
Dietrich
Mina kara vanner.
Mina dagar i Xi'an var nagra utav de basta jag har varit med om. Fantastiskt kul. Bara bra, hela tiden. Skitkul.
Jag har nu varit i Shanghai i snart ett dygn. Det ar ratt maffigt. Om det inte hade varit for all smog som just nu ligger som ett tacke over staden hade jag idag akt upp i en av skyskraporna och tittat pa utsikten. Jag hoppas att den lattar.
Jag motte Dietrich fran Berlin igar kvall. En 70-arig man. Han har varit over hela jordklotet och haller fortfarande pa att utforska de delar han inte besokt. Jag fragade om han hade varit i Sverige. Han svarade att "I'll do that when I have my third leg". Nu reste han i Kina och Indien. Pa sommaren brukade han vandra i bergen i Tibet. En helt fantastisk man. Om jag bara far en liten del av hans karaktar nar jag blir gammal sa ar jag nojd. Mycket nojd. I morgon skulle han aka en long distance-bus till Beijing. Bara for att han ville prova pa att aka buss sa lant i Kina. Bara for att. Jag menar ... 70 ar gammal. 15 timmar.
Det ar massor med sno hemma har jag forstatt det som. Jag kan inte pasta att jag saknar den. Det ar ganska skont att slippa hanga strumporna pa torkning efter varje gang man varit ute. Eller slippa skrapa rutorna pa bilen. Elin skrev att "jag skall inte tycka synd om dig for att du missar julen - det var jag att du inte kommer sakna den sa mycket". Hon har ratt. Det kanns ratt skont att slippa alla masten som har med den att gora. Det maste jag saga! Jag kommer dock att sakna mitt och Elins arliga kyrkobesok pa julaftonsnatten. Det kommer jag. Men som jag oftast brukar tanka och saga nar man borjar prata om jul och nyar - det verkar som att det kommer en jul aven nasta ar!
Idag skall jag planera min resa vidare efter Shanghai. Jag skall ta mig till ett stalle som heter Huang Shan hade jag tankt mig. Googla bilder sa far ni er en uppfattning. Ganska fantastiskt. Det ar inte lange tills denna resa ar over ju. Tiden gar fort nar man har roligt som nagon vis manniska nagon gang har sagt.
Jag skall aven flytta till Goteborg nar jag kommer hem. Det kan aven det bli kul!
Vi ses.
Kram
Mina dagar i Xi'an var nagra utav de basta jag har varit med om. Fantastiskt kul. Bara bra, hela tiden. Skitkul.
Jag har nu varit i Shanghai i snart ett dygn. Det ar ratt maffigt. Om det inte hade varit for all smog som just nu ligger som ett tacke over staden hade jag idag akt upp i en av skyskraporna och tittat pa utsikten. Jag hoppas att den lattar.
Jag motte Dietrich fran Berlin igar kvall. En 70-arig man. Han har varit over hela jordklotet och haller fortfarande pa att utforska de delar han inte besokt. Jag fragade om han hade varit i Sverige. Han svarade att "I'll do that when I have my third leg". Nu reste han i Kina och Indien. Pa sommaren brukade han vandra i bergen i Tibet. En helt fantastisk man. Om jag bara far en liten del av hans karaktar nar jag blir gammal sa ar jag nojd. Mycket nojd. I morgon skulle han aka en long distance-bus till Beijing. Bara for att han ville prova pa att aka buss sa lant i Kina. Bara for att. Jag menar ... 70 ar gammal. 15 timmar.
Det ar massor med sno hemma har jag forstatt det som. Jag kan inte pasta att jag saknar den. Det ar ganska skont att slippa hanga strumporna pa torkning efter varje gang man varit ute. Eller slippa skrapa rutorna pa bilen. Elin skrev att "jag skall inte tycka synd om dig for att du missar julen - det var jag att du inte kommer sakna den sa mycket". Hon har ratt. Det kanns ratt skont att slippa alla masten som har med den att gora. Det maste jag saga! Jag kommer dock att sakna mitt och Elins arliga kyrkobesok pa julaftonsnatten. Det kommer jag. Men som jag oftast brukar tanka och saga nar man borjar prata om jul och nyar - det verkar som att det kommer en jul aven nasta ar!
Idag skall jag planera min resa vidare efter Shanghai. Jag skall ta mig till ett stalle som heter Huang Shan hade jag tankt mig. Googla bilder sa far ni er en uppfattning. Ganska fantastiskt. Det ar inte lange tills denna resa ar over ju. Tiden gar fort nar man har roligt som nagon vis manniska nagon gang har sagt.
Jag skall aven flytta till Goteborg nar jag kommer hem. Det kan aven det bli kul!
Vi ses.
Kram
söndag 19 december 2010
Att vara lång i Kina
... är ganska roligt faktiskt. De flesta gånger. Jag vet inte riktigt hur många familjesemestersalbum jag är med i vid detta laget - men det är med all säkerhet en hel del. "Helloo piccshure piccshyre mister". Jag försöker att alltid le lika stort, man vill ju representera långa människor på ett bra sätt.
Annars slår man mest i huvudet i saker. Speciellt i tunnelbanan. I skyltar som säger att du skall gå antingen höger eller vänster för att komma ut eller in. I skyltar som säger att säkerhetskontrollen ligger åt andra hållet och så vidare. Man slår i huvudet i dörren in i själva tåget - detta gäller även på bussar. Klarar man sig dock in genom dårren, slår man garanterat i huvudet i röret som går i taket vilket man skall hålla i för att inte ramla. Ni vet. Man slår helt enkelt i huvudet.
Annars pekar folk ganska mycket. Alltså med hela armen - titta titta! Stannar upp och tittar, vänder sig om och man känner hur blicken deras bränner i nacken ... Har skäms man inte for att glo på människor.
Annars spottar man mycket i Kina. Fräser rätt mycket och letar efter det mest slemmiga snoret längst nere i halsen. Man spyr. Det ar väldigt mycket spyor på gatorna. Utanfor restauranger, på trappan - stället har troligen inte bra mat. Ganska fin fingervisning om var man kanske inte skall gå för att intaga kvällens middag. En kille på bussen i dag. Eller snarare en gammal man spydde rakt i knät på stackaren som satt bredvid. Jag satt bakom. Det bara sprutade. Helt sjukt. Jag kunde inte sluta skratta. Jag mår dåligt över det.
I morgon går mitt tåg mot Shanghai.
Heidi från staterna talade sig extremt varm om stället Vegetarian Lifestyle i Shanghai. Och en indisk restaurang.
Jag ser verkligen fram emot det!
Annars slår man mest i huvudet i saker. Speciellt i tunnelbanan. I skyltar som säger att du skall gå antingen höger eller vänster för att komma ut eller in. I skyltar som säger att säkerhetskontrollen ligger åt andra hållet och så vidare. Man slår i huvudet i dörren in i själva tåget - detta gäller även på bussar. Klarar man sig dock in genom dårren, slår man garanterat i huvudet i röret som går i taket vilket man skall hålla i för att inte ramla. Ni vet. Man slår helt enkelt i huvudet.
Annars pekar folk ganska mycket. Alltså med hela armen - titta titta! Stannar upp och tittar, vänder sig om och man känner hur blicken deras bränner i nacken ... Har skäms man inte for att glo på människor.
Annars spottar man mycket i Kina. Fräser rätt mycket och letar efter det mest slemmiga snoret längst nere i halsen. Man spyr. Det ar väldigt mycket spyor på gatorna. Utanfor restauranger, på trappan - stället har troligen inte bra mat. Ganska fin fingervisning om var man kanske inte skall gå för att intaga kvällens middag. En kille på bussen i dag. Eller snarare en gammal man spydde rakt i knät på stackaren som satt bredvid. Jag satt bakom. Det bara sprutade. Helt sjukt. Jag kunde inte sluta skratta. Jag mår dåligt över det.
I morgon går mitt tåg mot Shanghai.
Heidi från staterna talade sig extremt varm om stället Vegetarian Lifestyle i Shanghai. Och en indisk restaurang.
Jag ser verkligen fram emot det!
lördag 18 december 2010
Long lost penpal
Hej. Forlat att jag inte har skrivit. Jag kom pa att jag hamnade i ett land dar man blockerar vissa internetsidor ... Det ar forst nu jag egentligen forstar hur skadad man har blivit av hela internet grejen. Eller i alla fall av de sidor man i detta land inte far besoka.
Hur som helst. Jag ar nu i Xi'an. Jag har alltsa redan tagit mig i fran Kinas huvudstad och hamnar i en mindre. Fortfarande nagra miljoner som bor har. Det ar fint. Solen skiner - hemma skulle man kalla det en fin vordag. Jag skall forsoka i korta ordalag forklara vad jag har gjort. So!
Tagresan var grym. Goteborgare, ett par fran staterna, nagra hollandare, finnar, Alex som bodde i Sverige men hade vaxt upp i Schweiz och pratade fem olika sprak flytande. Fantastiskt manga fina manniskor. Vi motte galna tanter, eller forsaljare, pa stationerna. Hade tva sota kinesiska vargvardar. Drack vodka och te. rysk billig ol, och friterade mackor. Hade en sjungade restaurangvagnskvinna och fruktansvart vacker utsikt. Det var aterigen ryska man i uniform. Det var genomsokningar av hytterna, en knarkhund och hjulbyte i Kina. Verkligen fin utflykt.
Nar vi val var i Beijing delade vi pa oss (for ett tag). Jag och Jeroun fran Holland hamnade pa samma hostel och vi gick ut for att ta del av den kinesiska maten. Dalig ide! ... i alla fall fran den restaurang vi hittade. Jag spenderade efter det hela natten med att krama toaletten. Jag kraktes. Och kraktes. Tills att magen var tom, och fortsatte. Drack vatten. Det kom upp. Drack mer vatten - gissa - det kom ocksa upp. Min forsta natt i Beijing var vad jag skulle kalla det 'ett rent helvete'. Jag mar dock bra nu! Tacka nagon hogre makt for vattskeersattande och iste. Vilken medicin! Jag har sett The Great Wall - vilket i och for sig holl pa att doda mig det ocksa. Man bade blaste av den och fros ihjal pa samma gang. Men jag klarade mig aven denna gang. Forbjudna staden var fantastisk. Fagelboet var stort. Ett par, eller valdigt manga, kvarter forsvann nog for Olympiska Spelens skull ...
Tycker det ar kul att jag redan har fatt vaskan skickat till ett annat land och en natt fylld utav krak. Undra vad som mer kan ga fel ...
Det ar forvanadsvart enkelt att ta sig runt i Kina. Enkelt att boka tagbiljetter, och for en tjugolapp gor nagon det at en och man far biljetten levererad rakt i handen. Fint. Annars ar Kina fyllt av manniskor. Overallt. Tunnelbanan i Peking runt klockan fyra var fantastisk. Man fick ta lite sats och sen kuta rakt in i vagnen! Nagon langre in ramlade sakert - men jag kom i alla fall pa ... Jag skulle kunna rekomendera det som en kul utflykt runt fyrasnaret i Peking. Kul!
I morgon skall jag och min hollandska van titta pa Terrakottaarmen. Jag hoppas den ar fin. Pa mandag aker jag vidare till Shanghai.
Jag skall forsoka aterkomma tidigare an vad jag gjorde med detta inlagg. Forlat och ha det sa bra - det tanker jag ha!
Saknar er. Kram.
Hur som helst. Jag ar nu i Xi'an. Jag har alltsa redan tagit mig i fran Kinas huvudstad och hamnar i en mindre. Fortfarande nagra miljoner som bor har. Det ar fint. Solen skiner - hemma skulle man kalla det en fin vordag. Jag skall forsoka i korta ordalag forklara vad jag har gjort. So!
Tagresan var grym. Goteborgare, ett par fran staterna, nagra hollandare, finnar, Alex som bodde i Sverige men hade vaxt upp i Schweiz och pratade fem olika sprak flytande. Fantastiskt manga fina manniskor. Vi motte galna tanter, eller forsaljare, pa stationerna. Hade tva sota kinesiska vargvardar. Drack vodka och te. rysk billig ol, och friterade mackor. Hade en sjungade restaurangvagnskvinna och fruktansvart vacker utsikt. Det var aterigen ryska man i uniform. Det var genomsokningar av hytterna, en knarkhund och hjulbyte i Kina. Verkligen fin utflykt.
Nar vi val var i Beijing delade vi pa oss (for ett tag). Jag och Jeroun fran Holland hamnade pa samma hostel och vi gick ut for att ta del av den kinesiska maten. Dalig ide! ... i alla fall fran den restaurang vi hittade. Jag spenderade efter det hela natten med att krama toaletten. Jag kraktes. Och kraktes. Tills att magen var tom, och fortsatte. Drack vatten. Det kom upp. Drack mer vatten - gissa - det kom ocksa upp. Min forsta natt i Beijing var vad jag skulle kalla det 'ett rent helvete'. Jag mar dock bra nu! Tacka nagon hogre makt for vattskeersattande och iste. Vilken medicin! Jag har sett The Great Wall - vilket i och for sig holl pa att doda mig det ocksa. Man bade blaste av den och fros ihjal pa samma gang. Men jag klarade mig aven denna gang. Forbjudna staden var fantastisk. Fagelboet var stort. Ett par, eller valdigt manga, kvarter forsvann nog for Olympiska Spelens skull ...
Tycker det ar kul att jag redan har fatt vaskan skickat till ett annat land och en natt fylld utav krak. Undra vad som mer kan ga fel ...
Det ar forvanadsvart enkelt att ta sig runt i Kina. Enkelt att boka tagbiljetter, och for en tjugolapp gor nagon det at en och man far biljetten levererad rakt i handen. Fint. Annars ar Kina fyllt av manniskor. Overallt. Tunnelbanan i Peking runt klockan fyra var fantastisk. Man fick ta lite sats och sen kuta rakt in i vagnen! Nagon langre in ramlade sakert - men jag kom i alla fall pa ... Jag skulle kunna rekomendera det som en kul utflykt runt fyrasnaret i Peking. Kul!
I morgon skall jag och min hollandska van titta pa Terrakottaarmen. Jag hoppas den ar fin. Pa mandag aker jag vidare till Shanghai.
Jag skall forsoka aterkomma tidigare an vad jag gjorde med detta inlagg. Forlat och ha det sa bra - det tanker jag ha!
Saknar er. Kram.
tisdag 7 december 2010
Klä mig i päls
Då var det dags att snart åka lite tåg. Eller ganska mycket tåg rättare sagt.
Moskva är grått. Det är människor klädda i päls. Hela jackor, kragar, vantar, skor, väskor - ja man kan tydligen klä allt i päls här i Moskva. Och uttrycket "djur är inte kläder" verkar inte vara allt för djupt rotat ...
Moskva är en konstig stad. Verkligen konstig. Svårförklarad. Man skulle kanske kunna säga att den är, ja, otrygg.
Snart dags för lite räls alltså.
Återkommer när tåget (förhoppningsvis med mig och min väska ombord) rullar in på stationen i Peking.
Moskva är grått. Det är människor klädda i päls. Hela jackor, kragar, vantar, skor, väskor - ja man kan tydligen klä allt i päls här i Moskva. Och uttrycket "djur är inte kläder" verkar inte vara allt för djupt rotat ...
Moskva är en konstig stad. Verkligen konstig. Svårförklarad. Man skulle kanske kunna säga att den är, ja, otrygg.
Snart dags för lite räls alltså.
Återkommer när tåget (förhoppningsvis med mig och min väska ombord) rullar in på stationen i Peking.
måndag 6 december 2010
Thailand och tillbaka!
Efter en konstigt stel passkontroll var det dags att hämta min väska. Den som kommer innehålla större delar, eller nästan hela, mitt liv under en och en halv månads tid. Jag ställer mig vid transportbandet som hostar ut väska efter väska. Ännu en väska. Sen inga mer. Sen tomt band. Sen stannar det! Jag tänker att det kan inte vara sant. Jag tänker att jag skulle fan tagit i trä, kastat salt över axeln och alla de där sakerna när jag skämtade om att min väska skulle hamna i ett annat land ... Jävlar.
Min väska finns alltså inte med på planet jag färdas i. Okej. Vad gör man nu? Pratar engelska med ryssar - det går förvånandsvärt bra! Jag får fylla i papper efter papper. Varje skall stämplas två gånger av någon människa i uniform. Uniformsmänniskorna finns överallt. Jag ser inte skillnad på polis, parkeringsvakt, tunnelbanevärd eller bara en gammal vanlig pensionär. Hur som helst. Jag får ge mig av utan min omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag har i alla fall pengar och pass.
Jag åker buss från flygplatsen! Den åker bokstavligt talat BREDVID motorvägen. Alltså på gräsmattan - där det inte finns väg. Det skumpar något in i helvete och jag tänker att "fan är det inbördeskrig här eller?!" - jag tror det stavas genväg på ryska ...
Sen! Jag skall hitta mitt boende. Det är mörkt, klockan är mycket för jag har spenderat hela eftermiddagen på flygplatsen. Jag irrar i kring. Frågar. Letar karta. Och till slut! Efter stelfrusna tår och försvunnen-väska-ångest hittar jag fram. Tacka min Jesus Kristus! Jag ringer hem. Säger att jag aldrig mer ska åka med incheckat bagage och tackar för att jag resten av resan valt tåg! Mina föräldrar att bra. Sådär bra när man verkligen behöver dem. När de ringer samtal och pratar med tjänstemän. Sådant som de kan bra! Och vad de kan!
Tillslut får jag lite att gå på. Den skall vara på väg till Moskva från Thailand! Skämtar dom med mig eller. Det var inte en liten omväg det - halva jorden. Jag tar mig till flygplatsen. Pratar med ännu fler människor i uniform, visar mitt pass för massor med folk. Pekar på mina anteckningar om flight från Thailand, landar 16.35, och på stämplade papper om försvunnen väska. Tillslut ser jag den lille rackaren! Och jag får till och med ta den! Jag har aldrig blivit så glad över att se en väska. Mitt liv. Jag har hela operationen att tacka de förbannad människorna på Arlanda för - men hela räddningen mig själv och mina föräldrar för! Tack!
Jag har i alla fall sett röda torget. Så det så. I morgon går tåget mot Kina. Jag håller hårt i mitt bagage ska ni veta. Den jäveln som rör det - han ska få smaka på en bit av mother russias egen medicin!
Kram
Min väska finns alltså inte med på planet jag färdas i. Okej. Vad gör man nu? Pratar engelska med ryssar - det går förvånandsvärt bra! Jag får fylla i papper efter papper. Varje skall stämplas två gånger av någon människa i uniform. Uniformsmänniskorna finns överallt. Jag ser inte skillnad på polis, parkeringsvakt, tunnelbanevärd eller bara en gammal vanlig pensionär. Hur som helst. Jag får ge mig av utan min omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag har i alla fall pengar och pass.
Jag åker buss från flygplatsen! Den åker bokstavligt talat BREDVID motorvägen. Alltså på gräsmattan - där det inte finns väg. Det skumpar något in i helvete och jag tänker att "fan är det inbördeskrig här eller?!" - jag tror det stavas genväg på ryska ...
Sen! Jag skall hitta mitt boende. Det är mörkt, klockan är mycket för jag har spenderat hela eftermiddagen på flygplatsen. Jag irrar i kring. Frågar. Letar karta. Och till slut! Efter stelfrusna tår och försvunnen-väska-ångest hittar jag fram. Tacka min Jesus Kristus! Jag ringer hem. Säger att jag aldrig mer ska åka med incheckat bagage och tackar för att jag resten av resan valt tåg! Mina föräldrar att bra. Sådär bra när man verkligen behöver dem. När de ringer samtal och pratar med tjänstemän. Sådant som de kan bra! Och vad de kan!
Tillslut får jag lite att gå på. Den skall vara på väg till Moskva från Thailand! Skämtar dom med mig eller. Det var inte en liten omväg det - halva jorden. Jag tar mig till flygplatsen. Pratar med ännu fler människor i uniform, visar mitt pass för massor med folk. Pekar på mina anteckningar om flight från Thailand, landar 16.35, och på stämplade papper om försvunnen väska. Tillslut ser jag den lille rackaren! Och jag får till och med ta den! Jag har aldrig blivit så glad över att se en väska. Mitt liv. Jag har hela operationen att tacka de förbannad människorna på Arlanda för - men hela räddningen mig själv och mina föräldrar för! Tack!
Jag har i alla fall sett röda torget. Så det så. I morgon går tåget mot Kina. Jag håller hårt i mitt bagage ska ni veta. Den jäveln som rör det - han ska få smaka på en bit av mother russias egen medicin!
Kram
måndag 29 november 2010
at last!
På söndag, den 5 december lyfter planet. Det går till Moskva.
Sen ska jag resa lite. I min ensamhet. För det mesta på räls.
Jag återkommer när jag har någonting att berätta om.
Sen ska jag resa lite. I min ensamhet. För det mesta på räls.
Jag återkommer när jag har någonting att berätta om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)