Thailand och tillbaka!

Efter en konstigt stel passkontroll var det dags att hämta min väska. Den som kommer innehålla större delar, eller nästan hela, mitt liv under en och en halv månads tid. Jag ställer mig vid transportbandet som hostar ut väska efter väska. Ännu en väska. Sen inga mer. Sen tomt band. Sen stannar det! Jag tänker att det kan inte vara sant. Jag tänker att jag skulle fan tagit i trä, kastat salt över axeln och alla de där sakerna när jag skämtade om att min väska skulle hamna i ett annat land ... Jävlar.

Min väska finns alltså inte med på planet jag färdas i. Okej. Vad gör man nu? Pratar engelska med ryssar - det går förvånandsvärt bra! Jag får fylla i papper efter papper. Varje skall stämplas två gånger av någon människa i uniform. Uniformsmänniskorna finns överallt. Jag ser inte skillnad på polis, parkeringsvakt, tunnelbanevärd eller bara en gammal vanlig pensionär. Hur som helst. Jag får ge mig av utan min omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag har i alla fall pengar och pass.

Jag åker buss från flygplatsen! Den åker bokstavligt talat BREDVID motorvägen. Alltså på gräsmattan - där det inte finns väg. Det skumpar något in i helvete och jag tänker att "fan är det inbördeskrig här eller?!" - jag tror det stavas genväg på ryska ...

Sen! Jag skall hitta mitt boende. Det är mörkt, klockan är mycket för jag har spenderat hela eftermiddagen på flygplatsen. Jag irrar i kring. Frågar. Letar karta. Och till slut! Efter stelfrusna tår och försvunnen-väska-ångest hittar jag fram. Tacka min Jesus Kristus! Jag ringer hem. Säger att jag aldrig mer ska åka med incheckat bagage och tackar för att jag resten av resan valt tåg! Mina föräldrar att bra. Sådär bra när man verkligen behöver dem. När de ringer samtal och pratar med tjänstemän. Sådant som de kan bra! Och vad de kan!

Tillslut får jag lite att gå på. Den skall vara på väg till Moskva från Thailand! Skämtar dom med mig eller. Det var inte en liten omväg det - halva jorden. Jag tar mig till flygplatsen. Pratar med ännu fler människor i uniform, visar mitt pass för massor med folk. Pekar på mina anteckningar om flight från Thailand, landar 16.35, och på stämplade papper om försvunnen väska. Tillslut ser jag den lille rackaren! Och jag får till och med ta den! Jag har aldrig blivit så glad över att se en väska. Mitt liv. Jag har hela operationen att tacka de förbannad människorna på Arlanda för - men hela räddningen mig själv och mina föräldrar för! Tack!

Jag har i alla fall sett röda torget. Så det så. I morgon går tåget mot Kina. Jag håller hårt i mitt bagage ska ni veta. Den jäveln som rör det - han ska få smaka på en bit av mother russias egen medicin!

Kram