Skoattack och lady massage

Nu ar mina dagar i Shanghai over. Jag skall ta mig vidare mot nya platser. Det ar helt sjukt fint vader har idag. Solsken och vindstilla, vilket betyder att jag alltsa lamnar staden nar den kan vara som finast. Jag hade nagra dagar i borjan av min vistelse i staden, men de senaste tva har varit iskalla. Jag antar att de inte var lika kalla som de dagar vilka ni hade dar hemma, men de var fortfarande iskalla.
 
Jag firade faktiskt lite jul. Med nio personer jag aldrig tidigare i mitt liv hade traffat. Valdigt fantastiskt om man kan saga sa! En god middag, med egen kock ovh en del ol faktiskt. Inte varje dag man firar sin jul i Shanghai. Jag tyckte om det. Verkligen.
 
Jag har bott valdigt bra har. Massor med manniskor fran olika delar av varlden. Jag gillar Shanghai. Jag gillar dess extremt hoga byggnader och dess tranga gator. Verkligen. Jag hatar att ga pa de storsta turistgatorna och bli erbjuden lady massage och klockor. Jag hatar att folk ar trevliga och pratar med en for att sedan namna deras lilla tea house, eller kanske ett art gallery som man mycket garna far folja med till. Darfor gar jag aldrig pa de gatorna. Tar man gatan bredvid ar det en helt annan sak - grymt!
 
Jag kom pa att jag har narmare till flyget hem an vad jag har till flyget fran Stockholm till Moskva. Det ar konstigt. Eller, jag ar nog inte riktigt med pa att tiden gar sa fort. Kina ar grymt att resa runt i. Och snart, eller om nagra timmar, skall jag hoppa pa ett tag igen. Jag hoppas att mitt nasta stalle blir lika bra som de jag redan har besokt.
 
Jag akte har om dagen upp i JinMao Tower. Ett par hundra meter upp i luften. Jag satt dar i den femstjarniga hotellobbyn och drack kaffe och tittade pa utsikten. Shanghai var ocksa da valdigt vackert. Inte under dagens ljusa timmar, men jag satt dar i skymningen och fick se byggnader tandas upp och en annan skyline komma till liv. Annars kandes det mest ratt obekvamt att ga runt bland statyer i guld och golv beklatt med marmor. De fragade om mitt businesscard - jag kunde inte riktigt halla mig for skratt. Jag fick lamna mitt namn och ett telefonnummer. Varfor vet jag inte riktigt. De ville ha feedback pa sin service. Jag hittade pa ett nummer.
 
Annars maste jag tacka alla manniskor jag mott har. Ja! Det maste jag nog. Tack tack!
 
Jag blev attackerad av en skoputsare ocksa. Han sprang efter mig och satsade med sin skoputsmedelstub mot mina skor. Han prickade den javeln! Men han ramlade pa kopet! Jag tanke vad fan ar det som hander. Han ville nar han val kommit upp pa fotter putsa bort det, eller putsa in det, jag vet inte, men jag sprang ifran han. Jag tanke att snart far jag fan i hela haret om jag inte skyndar mig harifran. Han gav upp. Jag gick in pa Starbucks och putsade skorna sjalv med hans pasprutade skokram. Fast skorna ar lika smutsiga nu igen. Tyvarr.
 
Jag har aven lyckats bli forkyld. Jag tror jag fick den utav nagra trevliga svenska tjejer fran Vaggeryd. Jag fick nagra piller av Irlandaren Mike som skulle vara bra mot forkylning ... Jag vet mamma, jag ska inte ta emot piller fran manniskor jag inte kanner. Men denna gangen gjorde jag det. Det gick bra!
 
Snart skall jag ner mot varmare breddgrader. Det skall bli skont.
Jag snackade lite med Simon igar ocksa - han ar ju grym! Det ar forresten han som lagger ut detta inlagg och som lagger det pa facebook. For i Kina har man blockader mot sadant. Mot allt dar manniskor kan organisera sig och sprida information snabbt. Man marker hur beroende man ar utav sin sociala medier-konsumtion. Snart ar jag i Hong Kong, dar skall internet vara fritt. Tank vad skont att komma tillbaks till sina normala internetvanor ... ehhhhhhhhhhhh. Konstigt.
 
Horrenini! Vi ses.